Gili Islands

Strax utanför Lombok ligger dom 3 omtalade öarna Air, Meno och Trawangan. Vi har siktet inställt på Air. Uppdraget är att spela UNO, snorkla, plumsa, boosta projekt pepparkaka, läsa och njuta av närvaron av små fötter i ansiktet när man sover. Helt enkelt krama ur det bästa av Indonesien tillsammans.

Båten som tar oss iväg ifrån Lembongan är laddad med förväntansfulla backpackers, kärlekspar och nån barnfamilj precis som vi. Ett snabbt stopp på Lombok för båtbyte/omlastning. Anna kollar med killarna att Emils lilla vagn är med, killen gör tummen upp och vi hoppar ombord. Själv såg jag våra 3 väskor iallafall förflyttades över. Emils vagn kom givetvis inte med, hahaha. Anna ser till att vi får åka häst och vagn till hotellet gratis och vagnen ska dom leverera senast imorgon.

Här sker all förflyttning till fots, cykel, häst eller elmoppe. Små stigar knyter ihop den lilla ön som man promenerar runt på ett par timmar. Sanden är vit och havet har lätt 50 nyanser av blått.

Precis som på Lembongan sticker Mio och Emil ut till dom andra barnen och leker i fullt ös tills mörkret sätter stopp. Med en ficklampa går man runt tills man hittar dom hemma hos sina nyfunna Indonesiska vänner. Rännstensungarna kallar vi dom små klungorna av barfota fötter som forcerar trädgårdar, vattenhinder, träd, hönor och hästar i ett rasande tempo.

Tar mod till mig och kliver in på ett litet spartanskt gym inklämt på en bakgata. Köper ett veckokort för 100 000:- (70 Sek). Gäller att hitta formen innan svenska beach 2017 gör entré. Hoppar upp på en dammig våg för att kolla statusen på BMI, drygt 73kg. Byter målbild direkt ifrån Ronnie Coleman mot Mickey i Snatch. 1 vecka och 6 pass senare väger jag in på 72,8kg. Alla gamla gymtomtar som ser ut som svullna mjölpåsar efter att ha lagt ner träningen???? helt ologiskt.

Efter 8 dygn packar vi ihop våran utrustning och bordar en båt över till Meno, grannön vi har sneglat på ifrån stranden. Anna tyckte jag skulle ta luftmadrassen över sundet och spana lite, nog. Lilla Air mot en något mindre busy paradisö var ett smart drag. Vi snorklar loss med sköldpaddor och massa fiskar. Stränderna är givetvis vita med sköna små träd som skänker lite skugga över oss. Mio och Emil kan klättra, vi bygger kojor av grenar och saronger. Ett provisoriskt sänka skepp står uppställt på stranden, bara sitta ner och spela. Maten kanske inte knockar oss men jag har havregryn i väskan som reserv. Vi hoppar över att besöka rock´n´roll ön Tarawang som mest är party och yngre publik, vi har rännstensungarna, öl och ingen sovmorgon. Party enough…

Copy to Clipboard

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *