På ny mark

Vårt nya Koh Tao-liv har kört igång med buller och bång kan man väl säga. Dagen efter vi anlänt själva checkade nämligen första gästen in. Så det fick helt enkelt bli en kort startsträcka för att komma igång.

Vi spenderade första dagen med att reda ut vilka hus i området som var våra, hälsa på vår nyanställda, inte engelsktalande städerska Phyo, ha överlämning med det förra management-teamet, få igång moppe och bil samt åka ner till stan hela gänget för att inhandla alltifrån till städprylar till minibar-dryck.

Eftersom vi inte hade koll på hur mycket vi skulle köpa in eller vilken prisnivå vi snackade, så lyckades vi dessutom handla för dubbelt så mycket som vi hade tagit med pengar till. Därav vi fick vackert lämna kvar halva inköpet i affären för upphämtning nästa dag. Mastercard-kortet hade inte heller hjälpt mycket, vi är liksom i cash-country nu.

Det har varit lite extra spännande att bita tag i de nya arbetsuppgifterna och samtidigt hålla koll så att ingen av småkillarna ramlar ner för nåt stup, drunknar i poolen, blir påkörda eller klättrar på något olämpligt ställe (sådana finns det gott om). Så ja, lite kaosartat då och då, har det i ärlighetens namn varit.

Första dagen så hände också en sån där grej som INTE FÅR hända, sånt man drömt mardrömmar om.

Emil och Mio badade i poolen vid huset. Mani var iväg för att få igång bilen. Phyo och jag satt precis brevid poolen, jag jobbade med något och tittade ner i datorn. När jag vänder mig om, efter vad som kan ha varit ett par minuter, ser jag att Emil lyckats plocka av sig sin hajfena, den är till för att hålla honom flytande. Han har tagit sig till den djupa delen av poolen där han krampaktigt trampar vatten med bara en liten del av pannan synlig över vattenytan. Panik!

Med kläder på, kastar jag mig i och drar upp honom. I huvudet hann mängder av hemska tankar komma; “Hur länge hade han varit under?” “Hur mycket vatten hade han svalt?” “Visst finns det barn som har drunknat långt efter de dragits upp för de fått vatten i lungorna (som man inte upptäckt)?”, “Kommer han få hjärnskador?” (ok aningens överdrivet, men jag fick panik).

Förutom chocken av att ha hamnat under vattnet visade det sig dock ganska snart att Emil var ok. Jag fick mig dock verkligen en läxa. Man ska inte lämna dem utan uppsikt vid vattnet ens en minut. Så tacksam för att Mio hunnit lära sig simma. Eftersom killarna typ BOR i poolen så bor åtminstone en av oss i närheten av denna också.

2 thoughts on “På ny mark”

  1. OMG det va en riktig mardröm! Ont i magen på den. Men skönt att det gick bra. Han kommer säkert lära sig simma på ett kick nu när de bor i poolen.
    Kul att höra lite om er verksamhet, vad det innebär osv. Kram

  2. Hej på er!!
    Det var otäckt att läsa,fick en klump i magen…Tack o lov att det gick väl..
    Gud vilka fina bilder,man blir riktigt sugen.Ha de gott nu.
    Kram!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *