Tillbaka i hotellindustrin – 18 år senare

Det kanske inte framgått helt tydligt, men vår uppgift här på ön är att ta hand om ett gäng villor och dess gäster. Så det gör vi.

Häromdan var det busy busy för vi hade gäster som skulle checka ut och nya gäster som skulle komma in i samma villa efter bara en timme.

Så jag bestämde mig för att följa med Lett & Phyo och hjälpa till med städningen. Bra tillfälle för mig att lära känna villan och även att se hur tjejerna jobbar.

När jag stod där och drog av lakan från en av sängarna så flyttades jag 18 år tillbaka i tiden, till en annan era då jag jobbade som receptionist på ett hotell i centrala Göteborg.

På hotellet gjorde man då och då ett kvällsskift till kl 23 och gick sen på ett nytt skift igen kl 07 påföljande morgon. Vid dessa tillfällen sov man över på hotellet. Sköna lakan, CNN, BBC World och hotellfrukost som bonus.

Ibland fick man även rycka in för att lösa städningen och bäddningen av något gästrum som housekeeping inte hunnit med. Minns att jag då var glad att det bara var något enstaka rum som skulle fixas. Det skulle ha varit tungt att ha dessa arbetsuppgifter dagarna i ända tänkte jag.

Nu har lågsäsongen kickat in här på Koh Tao och vi inväntar monsunregnet. Förutom att göra vårt bästa att fylla villorna så gott det bara går, med tanke på den fallande efterfrågan, så ligger fokus på att få husen upputsade till att högsäsongen drar igång i december.

Detta innebär en del helt nya frågeställningar. Exempelvis när, hur och vad planterar man i det här klimatet? Och var köper man föresten plantor? Högtryckstvätt? Fasadfärg? Nytt porslin. Det sistnämnda helst UTAN nallebjörnstryck eftersom det inte lirar riktigt med villornas, i övrigt stilrena uttryck?

Angående plantor föresten. Varken Mani eller jag är väl kända för att ha särskilt gröna fingrar men idag har jag iaf gett mig på att klippa ner citrongräsplantor. De blev, hmm… kortare, men fortfarande rätt fula.

Men gott luktar de i alla fall. För övrigt tror jag deras funktion ska vara att hålla myggen borta. För tydligen gillar de inte citrusdoft. Det skulle kunna vara en skröna för just mygg är här ingen brist på 😉.


Citrongräsplanta

Jo men tillbaka till ämnet igen. Inköp på den här ön innebär överhuvudtaget alltid lite av ett detektivarbete eftersom butiksutbudet består av ett gäng småaffärer som säljer lite random grejer. Upplevelsen kan liknas med att gå till ett mini-ÖB för att hitta det man behöver. Man vet alltså aldrig vad man kan hitta i butiken och kan inte heller vara säker på att det man letar efter finns. Så då får man fortsätta söka i nästa butik med blandat, men ofta likriktat sortiment.

Det ÖB-liknande sortimentet kränger butikerna glatt till premiumpriser och att få köpa en överprisad giftplast pryl i nån knallfärg är hur lätt som helst. Tyvärr är det oftast inte det vi letar efter. Om man bortser från matvaruinköp, så har detta upplägg effektivt stoppat oss från att blåsa inköpskontot. Man blir helt enkelt inte så lockad att handla.

Hursom, även matvaruinköpen kommer att dras ner framåt då vi kommit till insikt att, att laga maten själv är MINDRE ekonomiskt än att hämta från nån restaurang 🙃. Fast egen frukt till våra mellanmål och shakes kan vi inte sluta med, för de är grymma.

Lite sortimentsstyrning och någon form av exponeringsstrategi hade kunnat göra underverk för att få fart på försäljningen i de här Koh Tao-butikerna, kan jag självfallet inte låta bli att tänka, som den gamla butiksveteran jag är. Men kanske blir det enklast att vända sig till nätet för shoppingen ändå.


Emil & Mio brukar vara rätt nöjda när vi besöker en affär. Medan Mani och jag scannar igenom hyllmetrarnas sortiment så brukar killarna lockas med att de ska få en klubba i slutet (så de undviker att riva butiken under tiden). På vägen ut inhandlar vi två klubbor av märket Chupa Chups. Dessa får sedan konsumeras efter middagen samma kväll. Win-win för alla inblandade.

One thought on “Tillbaka i hotellindustrin – 18 år senare”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *